Ängeln som gav sina celler

Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot.

Normala mänskliga celler är programmerade att dela sig ett bestämt antal gånger och sedan dö. Fram till 50-talet hade man därför inte lyckats odla mänskliga celler i någon större mängd. Det förändrades när Henrietta Lacks drabbades av en mycket aggressiv livmodercancer.

Kirurgen tog rutinmässigt utan att fråga prov från hennes tumör och det visade sig att cellerna därifrån aldrig slutade dela sig. De kunde odlas i oändlig mängd – de var odödliga.
Henriettas odödliga cancerceller, HeLa-cellinjen, användes för att utveckla det första vaccinet mot polio och bidrog till en explosiv utveckling i kunskapen om mänskliga celler.

Henriettas barn utan sjukvård

Boken ”Den odödliga Henrietta Lacks” täcker på så sätt viktig vetenskapshistoria, men framför allt berättar den om Henriettas liv och hennes barn. De har när reportern hittar dem i slutet av 1990-talet knappt råd med sjukvård och svårt att lita på någon. Några pengar har de inte heller sett till, medan laboratorieföretag som Microbiological Associates i Maryland redan på 50-talet började odla och sälja HeLa-cellerna till laboratorier över hela världen. Gey, forskaren på sjukhuset som tog tillvara provet gav bort det gratis och blev inte heller rik.

Vi följer reportern

Som läsare får jag följa reporterns mödosamma arbete för att få Henriettas familj att berätta. När reportern kontaktar dem för första gången vet de genast att det gäller HeLa, så är det alltid när en vit människa ringer dem.

Rebecca Skloot pratar med alla: forskare, familjen och vännerna. Framför allt skildrar hon med värme sina möten med familjen. Som Henriettas kusin Cootie, som lever i ett skjul och säger att HeLa är voodoo, för hur kunde annars cellerna sprida sig över hela världen? Deborah, Henriettas dotter som söker sin mamma i provrören och försöker värma ett cellrör i sina händer när det tagits ut frysen. Forskarna skildras ofta mer distanserat. Ibland glider det över till dramadokumentär, när Rebecca Skloot skildrar Henriettas begravning 1951, som hon varit där. Källan är oklar.

Rörigt och äkta

Forskning skildras alltför ofta som en genial forskares rätlinjiga process från idé till resultat. Här visas den som jag som före detta forskare känner den, ett kollektiv av människor som driver sina idéer och där man ibland träffar rätt. Boken beskriver hur den moderna biomedicinska cellforskningen skapades, men är man nyfiken på historia är svårt att få struktur, då boken hoppar i tiden och mellan scenerna. Källorna finns dock tydligt dokumenterade om man vill gräva. Det här är istället en bok som gjord för film och det är den autentiska känslan av att sitta på reporterns axel som är behållningen. Vi får vara med och förstå varför respekt och erkännande av Henrietta Lacks är viktigt för familjen.
“– HeLa, frågade jag Gary, menar du att HeLa är hennes andliga kropp?’ Gary log och nickade…Naturligtvis hade de lett till bot av sjukdomar och blivit uppskickade i rymden. Änglar är sådana”

 

HeLa-celler fotograferade i mikroskop. National Institutes of Health (NIH), Public Domain http://commons.wikimedia.org/wiki/File:HeLa-I.jpg

 

”Den odödliga Henrietta Lacks” av Rebecca Skloot kom ut 2010 i USA och väckte stor uppmärksamhet och vann flera priser. En del av vinsten till boken användes till en stipendiefond för familjen Lacks utbildnings- och sjukvårdskostnader.
Tidslinje Henrietta Lacks

 

Skrev denna som “recension reportagebok” Poppius grundkurs journalistik hösten 2014.